Sken

På ett fält intill det som ska bli en ny motorväg pågår en arkeologisk utgrävning. Man tror att en äldre boplats har funnits där. Sommarsolen lyser på kvinnorna och männen som skjutsas dit varje dag för att göra det arkeologiska grovjobbet.En kvinna blir lämnad av sin man som gifter om sig med en ny kvinna i samma samhälle. På förskolan där kvinnan arbetar frågar man hur hon mår, om hon är redo för att arbeta efter uppbrottet. Hon intygar att hon mår utmärkt.På ett äldreboende hasar gamla människor omkring i korridorerna. Ett kvinnligt vårdbiträde försöker upprätthålla rutinerna.Om Magnus Dahlströms förra bok, Spådom, skildrade några män i positioner där yrkesrollen gav dem möjlighet att styra andra människors livsöden så kan Sken sägas vara ett givet komplement. Med oefterhärmlig precision fångar Dahlström tre kvinnor som utmanar strukturerna i de miljöer där de befinner sig. Omslagsformgivare: Johan Resele På ett fält intill det som ska bli en ny motorväg pågår en arkeologisk utgrävning. Man tror att en äldre boplats har funnits där. Sommarsolen lyser på kvinnorna och männen som skjutsas dit varje dag för att göra det arkeologiska grovjobbet. En kvinna blir lämnad av sin man som gifter om sig med en ny kvinna i samma samhälle. På förskolan där kvinnan arbetar frågar man hur hon mår, om hon är redo för att arbeta efter uppbrottet. Hon intygar att hon mår utmärkt. På ett äldreboende hasar gamla människor omkring i korridorerna. Ett kvinnligt vårdbiträde försöker upprätthålla rutinerna. Om Magnus Dahlströms förra bok, Spådom, skildrade några män i positioner där yrkesrollen gav dem möjlighet att styra andra människors livsöden så kan Sken sägas vara ett givet komplement. Med oefterhärmlig precision fångar Dahlström tre kvinnor som utmanar strukturerna i de miljöer där de befinner sig. [Elib] Handlar om kvinnor i ett samhälle, på samma sätt som hans stora återkomst från 2011, "Spådom", handlade om männen. Den romanen var också tredelad men nästan 500 sidor, den nya är hälften så lång. Männen var namnlösa tjänstemän på väg upp i hierarkierna; en läkare, en polis, en socialtjänsteman. Rationella, lite fantasilösa. Män att lita på, män att ge makt. Men något hakade upp sig för dem, och deras hypernormala vardag skildrades med vad som måste kallas paranoid socialrealism